Tullfiskal

Tullfiskal var i Sverige och Finland en titel inom tullväsendet. Ursprungligen avsågs en bisittare i den 1678 grundade sjötullrätten och senare i accisrätten.

Finland

Under den ryska tiden var tullfiskalen en särskild åklagare vid tullverket som på förordnande drev tullmål i underrätterna. Efter självständighetsförklaringen 1917 var det samlande benämning på tjänstemän vid tullverket som stod till tullstyrelsens förfogande när det gällde inspektering, övervakning och expediering.[1]

Sverige

Tullfiskalen förde på 1920-talet tullverkets talan vid allmän domstol för tullmål som överlämnats till denne. Vissa typer av mål krävde generaltullstyrelsens förordnande. I övriga fall fördes tullverkets talan av respektive tullförvaltning.

Tullfiskalen hade även på uppdrag av generaltullstyrelsen uppgift att bevaka och föra tullverkets talan i tvistemål och ekonomiska ärenden samt att på sin stationeringsort utöva viss kontroll av tullavgifter, verkställa inventeringar av tullager och liknande uppgifter. I beslagsmål, införselbrott med oriktig ursprungsbeteckning och liknande mål som hanterades av generaltullstyrelsen hade tullfiskalen rätt att yttra sig i målet. Denne kunde även kräva vittnesförhör vid domstol och i viss mån fullfölja sin talan till Regeringsrätten.

Tullfiskalen i Stockholm var ombudsman för tullstatens enskilda pensionsinrättning och i denna egenskap självskriven ledamot i direktionen för generaltullstyrelsen. Tullfiskalen avlönades med tullverkets anslagsmedel och fick dessutom 12 procent av statens andel i de beslagsmål som denne bevakade vid lägre rättsinstanser.

På 1920-talet fanns fyra tullfiskaler stationerade i Stockholm, Göteborg, Malmö och Haparanda med ett länsvis uppdelat ansvar. De fyra distrikten omfattade hela landet. I mitten av 1950-talet fanns det tre tulfiskaler i landet, stationerade i Stockholm, Göteborg och Malmö.

v  r
Lokala rättsfunktioner i ståndssamhällets Sverige
Korporativ jurisdiktion
Kungliga hovet
Nedre borgrätt
Kammarherre Hovjunkare Två skickliga hovmän
Övre borgrätt
Överstemarskalk Hovmarskalk Kammarherre Assessorer som var hovbetjänter
Kungliga slott
utom hov- och militärstaten

Landshövding bisittare
Specialdomstolar
för korporationer som
i allmänna brottsmål
lydde under antingen
landsrätt eller stadsrätt
Magistrat bisittare
Accisrätt
Generalinspektorn Borgmästare Rådmän Stadsnotarie
Tullrätt
Kammarråd Generaltullförvaltare Hovrättsassessor Assessor från Kammarrevisionen
Fiskefogde Fiskare eller fiskarborgare (bisittare)
Bergmästare Rådmän
Religiös jurisdiktion
Tillfälliga jurisdiktioner
Övriga

Se även

Ordet fiskal kommer av latinets fiscus och är en ämbetsman eller tjänsteman som är åklagare och har rätt att bestraffa lagöverträdelser och i vissa fall även bevaka statskassans rättigheter. Se även Advokatfiskal, Landsfiskal och Stadsfiskal.

Källor

  • Svensk uppslagsbok (1955), Förlagshuset Norden AB, Band 29, sp 1148
  • Nordisk familjebok, Uggleupplagan (1920), Band 30, sp 279

Noter

  1. ^ Förvaltningshistorisk ordbok: Tullfiskal