NGC 3242

Observationsdata
NGC 3242
Bild på NGC 3242 tagen med Rymdteleskopet Hubble. Foto: HST/NASA/ESA
Typ	Planetarisk nebulosa
Stjärnbild	Vattenormen
Rektascension	10^t 24^m 46,11 ^s^[1]
Deklination	-18° 38′ 32,6″^[1]
Avstånd	4 800 ± 500^[2] ljusår
Skenbar storlek	25 bågsekunder
Skenbar magnitud	8,6
Fysiska egenskaper
Radie	2 ljusår
Upptäckt
Upptäcktsår	7 februari 1785
Upptäckare	William Herschel
Andra beteckningar
Jupiters spoke, Caldwell 59, NGC 3242, AT20G J102446-183836, BD-17 3140, ESO 568-5, GC 14298, GCRV 6542, GSC2 S123031352, HD 90255, IRAS 10223-1823, IRAS F10223-1823, JCMTSE J102446.4-183838, JCMTSF J102446.4-183838, 2MASS J10244612-1838321, NSV 4848, NVSS J102446-183832, OHIO L -137.5, PK 261+32 1, PKS J1024-1838, PKS 1022-183, PLX 2442, PLX 2442.00, PMN J1024-1838, PN G261.0+32.0, PN VV 57, PN ARO 4, PN VV' 98, PPM 222919, PSCz P10223-1823, SAO 155965, SCM 55, SKY# 20000, TD1 14821, 2XMM J102446.0-183832, [DML87] 264, AAVSO 1020-18
Se även: Nebulosor, Lista över nebulosor

NGC 3242, även känd som Caldwell 59, är en planetarisk nebulosa belägen i stjärnbilden Vattenormen. Den upptäcktes 7 februari 1835 av William Herschel som katalogiserade den som H IV.27. John Herschel observerade den från Godahoppsudden, Sydafrika, på 1830-talet, och numrerade den som h 3248, och införde den i 1864 års allmänna katalog som GC 2102. Detta blev NGC 3242 i J. L. E. Dreyers nya allmänna katalog från 1888. Den kallas ofta Jupiters Ande eller Jupiters Spöke på grund av dess visuella storlek liknande planetens, men den kallas också ibland Ögonnebulosan.^[3]

Egenskaper

NGC 3242 har en bredd av omkring två ljusår och innehåller en central vit dvärg med en skenbar magnitud av 11. Nebulosans inre lager bildades för ca 1 500 år sedan.^[4] De två ändarna av nebulosan markeras av FLIERs, lober av snabbt rörlig gas ofta rödtonade i falskt färgade bilder.^[5] NGC 3242 kan lätt observeras med amatörteleskop och verkar blågrön för de flesta observatörer. Större teleskop kan också urskilja dess yttre halo.^[6]

Galleri

Bild av NGC 3242 med 10-tums Schmidt-Cassegrain-teleskop
Bild på NGC 3242 tagen med Rymdteleskopet Hubble. Foto: HST/NASA/ESA,
Ultraviolet bild från NASA's Galaxy Evolution Explorer
Infraröd bild av Spitzer Space Telescope

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, NGC 3242, 25 juli 2021.

Caldwellkatalogen på Hawaiian Astronomical Societys webbsida
”NGC 3242” (på engelska). Simbad. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=NGC+3242&submit=SIMBAD+search. Läst 7 oktober 2015.

Noter

^ [a b] http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=NGC++3242. Hämtad 2021-07-25.
^ Gaia Collaboration et al. (2018b): Summary of the contents and survey properties
^ Frommert, Hartmut. ”NGC 3242”. SEDS. http://spider.seds.org/spider/Misc/n3242.html. Läst 22 juni 2014.
^ Mobberley, Martin (2009). The Caldwell Objects and How to Observe Them. New York: Springer Science+Business Media, LLC. sid. 128. ISBN 978-1-4419-0326-6. https://books.google.com/books?id=amPrWoOWgHcC&pg=PA128
^ ”NGC 3242, Ghost of Jupiter”. ESA. http://www.spacetelescope.org/projects/fits_liberator/fitsimages/danny_lacrue_1/. Läst 22 juni 2014.
^ ”The Ghost of Jupiter”. http://www.skyhound.com/sh/archive/mar/NGC_3242.html. Läst 25 februari 2010.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör NGC 3242.
Bilder & media
The Hubble European Space Agency Information Centre – Hubble picture and information on NGC 3242
NGC3242 on astro-pics.com
FLIERs in NGC 3242