Messier 18

Messier 18
Messier 18
Observationsdata
Stjärnbild Skytten
Rektascension 18t 19m 58,0s[1]
Deklination -17° 06′ 06″[1]
Klass II,3,p,n
Avstånd 4 230 (1 296 pc)[2] ljusår lj
Skenbar storlek 9,8[3] bågminuter'
Skenbar magnitud 7,5[4]
Fysiska egenskaper
Massa 186+161-86[5] solmassor
Radie 26,2[5] ljusår
Ljusaste stjärnan HD 168352
Uppskattad ålder 33[6] miljoner år
Upptäckt
Upptäcktsår 3 juni 1764
Upptäckare Charles Messier
Andra beteckningar
NGC 6613, C 1817-171, OCl 40, Cr 376, Lund 826, GC 4401, h 2007
Se också: Öppna stjärnhopar, Lista över öppna stjärnhopar

Messier 18 eller NGC 6613 är en öppen stjärnhop som ligger i stjärnbilden Skytten. Sedd från jorden ligger den mellan Omeganebulosan (M17) och Skyttens stjärnmoln (M24).[4] M18 beräknas vara 32 miljoner år gammal och befinner sig 4 900 ljusår bort.[7] Dess skenbara magnitud är ungefär 7,5.

Messier 18 upptäcktes av Charles Messier den 3 juni 1764 och infördes i hans katalog över kometliknande objekt.[8][9]

Egenskaper

Messier 18 är en gles[10] öppen stjärhop med en linjär diameter på 8,04 pc,[6] en tidvattenradie på 7,3 pc,[6] och är centralt koncentrerad med kärnradie på 0,012 pc.[11] Den har en Trumplerklass av II 3 P.[3] Stjärnhopen är 33[6] miljoner år gammal med en uppskattad massa på 188 miljoner solmassor.[5] Den har en identifieerad Be-stjärna och totalt 29 typ B-stjärnor. [10] Det finns tre superjättestjärnor, alla av spektralklass A eller tidigare stjärnor.[12] Den ljusaste stjärnan (Lucida), eller HD 168352, är en stjärna av typ B med spektralklass B2 III och magnitud 8,65.[3]

Messier 18 befinner sig 1 296 pc[2] från jorden och 6 830 pc från Vintergatans centrum.[5] Den kretsar kring galaxens kärna med en period på 186,5 miljoner år och en excentricitet på 0,02. Detta för den så nära som 6 500 pc, och så långt bort som 6 800 pc från den galaktiska kärnan. Den passerar vertikalt genom det galaktiska planet en gång per 27,4 miljoner år, som sträcker sig högst 80 pc över eller under.[1] [1]

Galleri

  • M18-foto från 2MASS-projektet
    M18-foto från 2MASS-projektet
  • Karta som visar läget för M18 (Roberto Mura)
    Karta som visar läget för M18 (Roberto Mura)
  • Stjärnhopen Messier 18 (uppe till vänster) och dess omgivning, foto av the OmegaCAM.[13]
    Stjärnhopen Messier 18 (uppe till vänster) och dess omgivning, foto av the OmegaCAM.[13]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 21 mars 2021.

Noter

  1. ^ [a b c] Wu, Zhen-Yu; Zhou, Xu; Ma, Jun; Du, Cui-Hua (November 2009), ”The orbits of open clusters in the Galaxy”, Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 399 (4): 2146–2164, doi:10.1111/j.1365-2966.2009.15416.x, Bibcode: 2009MNRAS.399.2146W. 
  2. ^ [a b] Kharchenko, N. V.; Piskunov, A. E.; Röser, S.; Schilbach, E.; Scholz, R.-D. (2005), ”Astrophysical parameters of Galactic open clusters”, Astronomy and Astrophysics 438 (3): 1163–1173, doi:10.1051/0004-6361:20042523, Bibcode: 2005A&A...438.1163K. 
  3. ^ [a b c] Lindoff, U. (December 1971), ”The open clusters NGC 6613 (M 18) and NGC 6716”, Astronomy and Astrophysics 15: 439–449, Bibcode: 1971A&A....15..439L. 
  4. ^ [a b] Frommert, Hartmut; Kronberg, Christine (August 21, 2007), Messier 18, Students for the Exploration and Development of Space (SEDS), http://www.messier.seds.org/m/m018.html, läst 11 november 2018. 
  5. ^ [a b c d] Joshi, Y. C.; Dambis, A. K.; Pandey, A. K.; Joshi, S. (October 2016), ”Study of open clusters within 1.8 kpc and understanding the Galactic structure”, Astronomy & Astrophysics 593: 13, doi:10.1051/0004-6361/201628944, A116, Bibcode: 2016A&A...593A.116J. 
  6. ^ [a b c d] Piskunov, A. E.; Schilbach, E.; Kharchenko, N. V.; Röser, S.; Scholz, R.-D. (January 2008), ”Tidal radii and masses of open clusters”, Astronomy and Astrophysics 477 (1): 165–172, doi:10.1051/0004-6361:20078525, Bibcode: 2008A&A...477..165P. 
  7. ^ ”Messier 18” (på engelska). messiers-objects.com. 2015. https://www.messier-objects.com/messier-18/. Läst 6 maj 2020. 
  8. ^ Adam, Len (2018), Imaging the Messier Objects Remotely from Your Laptop, The Patrick Moore Practical Astronomy Series, Springer, s. 117–120, ISBN 978-3319653853, Bibcode: 2018imor.book.....A, https://books.google.com/books?id=7nNUDwAAQBAJ&pg=PA117. 
  9. ^ ”Skyttens stjärnlaboratorium”. European Southern Observatory. 2016. https://www.eso.org/public/sweden/news/eso1628/?lang. Läst 6 maj 2020. 
  10. ^ [a b] McSwain, M. Virginia; Gies, Douglas R. (November 2005), ”The Evolutionary Status of Be Stars: Results from a Photometric Study of Southern Open Clusters”, The Astrophysical Journal Supplement Series 161 (1): 118–146, doi:10.1086/432757, Bibcode: 2005ApJS..161..118M. 
  11. ^ Santos-Silva, T.; Gregorio-Hetem, J. (November 6, 2012), ”Characterisation of young stellar clusters”, Astronomy & Astrophysics 547: A107, doi:10.1051/0004-6361/201219695, Bibcode: 2012A&A...547A.107S. 
  12. ^ Eggenberger, P.; Meynet, G.; Maeder, A. (May 2002), ”The blue to red supergiant ratio in young clusters at various metallicities”, Astronomy and Astrophysics 386 (2): 576–582, doi:10.1051/0004-6361:20020262, Bibcode: 2002A&A...386..576E. 
  13. ^ Stellar Lab in Sagittarius, http://www.eso.org/public/news/eso1628/, läst 11 augusti 2016. 

Externa länkar

  • Wikimedia Commons har media som rör Messier 18.
    Bilder & media
v • r
Messierobjekt
M1 • M2 • M3 • M4 • M5 • M6 • M7 • M8 • M9 • M10 • M11 • M12 • M13 • M14 • M15 • M16 • M17 • M18 • M19 • M20 • M21 • M22 • M23 • M24 • M25 • M26 • M27 • M28 • M29 • M30 • M31 • M32 • M33 • M34 • M35 • M36 • M37 • M38 • M39 • M40 • M41 • M42 • M43 • M44 • M45 • M46 • M47 • M48 • M49 • M50 • M51 • M52 • M53 • M54 • M55 • M56 • M57 • M58 • M59 • M60 • M61 • M62 • M63 • M64 • M65 • M66 • M67 • M68 • M69 • M70 • M71 • M72 • M73 • M74 • M75 • M76 • M77 • M78 • M79 • M80 • M81 • M82 • M83 • M84 • M85 • M86 • M87 • M88 • M89 • M90 • M91 • M92 • M93 • M94 • M95 • M96 • M97 • M98 • M99 • M100 • M101 • M102 • M103 • M104 • M105 • M106 • M107 • M108 • M109 • M110
Se även: Klotformig stjärnhop · Stjärnbild · Galax · Nebulosa
   NGC 6611  •  NGC 6612  •  NGC 6613  •  NGC 6614  •  NGC 6615