Megachile pluto
| Megachile pluto | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
| Släkte | Tapetserarbin Megachile |
| Undersläkte | Callomegachile[1] |
| Art | M. pluto |
| Vetenskapligt namn | |
| § Megachile pluto | |
| Auktor | B. Smith, 1860[2] |
| Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen | |
Megachile pluto är en art i insektsordningen steklar som tillhör överfamiljen bin. Arten räknas som ett av världens största bin, honorna kan nå en längd på 39 millimeter och ha ett vingspann på 63 millimeter.[3] Enda möjliga konkurrenten är humlan Bombus dahlbomii, med en maximal längd hos honan på omkring 40 mm[4]. Hanarna hos Megachile pluto blir inte lika stora som honorna, men når ändå en betydande storlek, upp till omkring 23 millimeter. Kroppen är täckt med svart päls, med ett vitt band längst fram på bakkroppen.[3]
Biet upptäcktes av den brittiske naturhistorikern Alfred Russel Wallace 1859 under dennes resor i Indonesien. Wallace noterade upptäckten i anteckningarna över sin resa, men efter detta förekom inga rapporter om biet under mycket lång tid och arten förmodades vara utdöd ända tills den amerikanske entomologen Adam C. Messer 1981 upptäckte sex bon på ön Bacan och angränsande mindre öar i ögruppen Moluckerna.[3] Efter det gjordes inga nya observationer förrän ett nytt bi hittades 2019.[5]
Megachile pluto bygger sitt bo inne i termitbon[3], vilket kan förklara varför inte befolkningen på öarna lade märke till biets existens.
Honorna använder sina enorma käkar till att samla kåda, som används som ett skydd mot termiterna.[3]
Referenser
- ^ ”Megachile pluto Smith, 1860” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Megachile+pluto&guide=Megachilidae_genera&flags=subgenus:. Läst 30 juni 2013.
- ^ ”Megachile pluto Smith, 1860” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=762006. Läst 30 juni 2013.
- ^ [a b c d e] Dr Anne Dollin (november 2001). ”The LARGEST Bee in the World” (på engelska). Australian Native Bee Research Centre. http://www.aussiebee.com.au/abol-004.html. Läst 30 januari 2022.
- ^ Johnston, Ian (6 juli 2014). ”Bye bye big bee: In South America, the world's largest bumblebee is at risk from imported rivals” (på engelska). The Independent. http://www.independent.co.uk/environment/nature/bye-bye-big-bee-in-south-america-the-worlds-largest-bumblebee-is-at-risk-from-imported-rivals-9587240.html. Läst 30 januari 2022.
- ^ Philip Rudolfsson (februari 2019). ”Makalösa upptäckten – jätteinsekten hittad efter 38 år”. Sveriges Television. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/makalosa-upptackten-jatte-insekten-hittad-efter-38-ar. Läst 21 februari 2019.
|
