Medier i Thailand

Medier i Thailand utgörs främst av TV, radio och tidskrifter.

Historia

Massmedier kom till Thailand först på 1800-talet, men det första nyhetstidningarna publicerades i början av 1900-talet. Det var även då som radio började sändas landet över, runt år 1920. Televisionen var något som introducerades på 1950-talet.

År 2007 när militärstyret tog fart censurerades all media för att förhindra att människor publicerade sådant som talade negativt om regeringen. Dock har det inte alltid funnits en censur i Thailand. Tidigare år har landet rankats som en av dem länder med mest frihet inom press och media[1].

Dagspressen

Thailand har varit en av Sydöstra Asiens mest producerade samt säljande dagspress, nyhetstidningar med över 13 miljoner kopior varje dag. Nyhetstidningar har, till skillnad från andra medier i Thailand, en mindre begränsning från regeringen. Det finns dock mediebolag som stöttas eller kontrolleras av regeringen eller militären.

I Thailand lever det kvar lagar och regler som förhindrar skribenter att publicera negativa uttalanden mot den kungliga familjen. Enligt Britannica så har journalister blivit beordrade att lämna landet, eller åtalade. Exempel på en tidning i Thailand är Daily News. Denna tidning grundades under samma årtal som militären hade makten i landet, 1970, och av denna anledning relateras bolaget med militären idag. Den goda relationen påverkar det som skrivs, och pupliciationerna är ofta positivt riktade i regeringens fördel. Enligt mätningar så väljer hälften av befolkningen Daily News. Ett annat exempel på dagspressen är Thai Rath som är den äldsta tidningen i Thailan Denna anses även vara den mest influerade tidningen och var skapat av Kampol Wacharapol. Tidningar som inte kopplas samman med militären eller regeringen är bland annat Thai Post, som ägs av Thai Journal Group Co. Thai Post har tidigare ifrågasatt att premiärminister får artiklar skrivna till hans fördel. Till följd av detta blev bolaget stämt av Shin Corperation vilket är ägt av premiärminister familj.

Television

Tv är den mest inflytelsefulla mediet som finns i Thailand. År 2000 uppskattades det att per 1 000 invånare var det 284 tv-mottagare[2]. Det statliga bolaget heter Television of Thailand. Bolaget grundades år 1955, och därmed blev Thailand det första sydostasiatiska landet med television.

Televisionen är starkt bunden till regeringen och militären. De har i princip kontroll över alla tv-kanaler och kan därför bestämma om vad som får sändas ut till landet. Det finns möjligheter att installera kabel-tv, och detta är ett ökande alternativ för thailändska invånare, dock behöver man betala för en prenumeration[3]. Kabel-tv:n är även något som regeringen styr över.

Radio

Radio Thailand (RTH) är det statliga bolaget som sänder ut på radion och detta grundades år 1930. De sänder på 3 olika kanaler landet över, samt har de även vissa utlandssändningar. Sammanlagt finns det ungefär 500 olika radiostationer som håller sändningar. Sedan 1990-talet har antalet lyssnare minskat då invånarna väljer att använda sig av internet för att få information. Enligt en mätning från 2000 var det 235 radiomottagare per 1 000 invånare[2].

Radion i Thailand är stark kontrollerad av militären och staten. I vissa fall har staten valt att stänga ner vissa stationer för att dessa ansågs som kritiska mot landet, och därmed regeringen och militären. Det kunde även vara för att stationen har förnedrat eller på annat sätt kränkt den kungliga familjen.

Public service

Thai Public broadcasting service (TPBS) fördes in till landet 2008 och har sedan dess varit verksam. Den följer och anpassar sig efter regerings lagar och vilja, men är inte ägt av regeringen eller militären. ITV är den kanalen som påstås sända utan statens vilja, dock är detta något som kan ifrågasättas då premiärministern i Thailand Thaksin Shinawatra tog över stationen och därmed avskedade ITV anställda[4].

Referenser

  1. ^ ”Media of Thailand” (på engelska). Wikipedia. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Media_of_Thailand&oldid=759965613. Läst 3 februari 2017. 
  2. ^ [a b] ”Thailand - Uppslagsverk - NE”. www.ne.se. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/thailand#massmedier. Läst 8 februari 2017. 
  3. ^ ”Thailand - Sports and recreation | history - geography” (på engelska). Encyclopedia Britannica. https://global.britannica.com/place/Thailand/Sports-and-recreation#toc274232. Läst 8 februari 2017. 
  4. ^ ”Thailand Press, Media, TV, Radio, Newspapers - television, circulation, stations, papers, number, print, freedom” (på engelska). www.pressreference.com. http://www.pressreference.com/Sw-Ur/Thailand.html. Läst 9 februari 2017.