Ledstrålestyrning

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-03)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Ledstrålestyrning är ett relativt enkelt styrsystem för robotar. På 1950-talet användes riktade radiovågor som ledstråle, men moderna vapen använder laser.

Princip

En ledstrålestyrd robot har fyra mottagare som är riktade bakåt, ofta en på varje vingspets. När roboten ligger mitt i strålen är signalen lika stark i alla mottagare. Om signalen blir svagare i en mottagare svänger roboten åt motsatt håll för att hålla sig kvar i strålen. Fördelen är att roboten inte är beroende av strålning eller ekon från målet och att den är relativt okänslig för störning. Nackdelen är att ledstrålesändaren måste vara i direkt anslutning till skytten/vapenbäraren för att kunna "fånga" roboten i strålen efter avfyring och att strålen måste riktas mot målet tills roboten träffar.