Lärkstaden

Lärkstaden

Namn efter	Kvarteret Lärkan, som är namngiven efter fågelfamiljen lärkor
Läge
Plats	Östermalm, Stockholms innerstad
Lärkstaden i Stockholms innerstad.

Lärkstaden (eller Lärkstan) är ett informellt område i stadsdelen Östermalm i Stockholms innerstad, huvudsakligen uppfört 1907–1917 efter stadsplan av Per Olof Hallman. Området har fått sitt namn från det tidigare kvarteret Lärkan i området. Den norra delen av området har karaktär av villastad, men få villor eller så kallade townhouses utnyttjas idag som enfamiljshus, och området har under efterkrigstiden kommit att präglas av kontor och utländska beskickningar. Områdets södra bostadskvarter består av flerfamiljshus och domineras av Engelbrektskyrkan. Lärkstaden är av riksintresse för kulturminnesvården.^[1]

Avgränsning

Eftersom området är informellt har det inga officiellt fastställda gränser. Idag avses vanligen ett område begränsat av Odengatan i nordväst, Valhallavägen i nordost, Uggelviksgatan i sydost och Karlavägen sydväst. Ibland avses det ursprungliga området av kvarter med lärk-namn norr om Östermalmsgatan. Basområde Lärkstaden, som omfattar ett något större område än den gängse definitionen, inkluderar ett antal kvarter söder om Karlavägen. Basområdet omfattar därmed 16 kvarter, har en landareal på 16 ha samt hyser 2.310 invånare år 2012.^[2][3] Inom området återfinns även parken Balders hage.

Etymologi

Under 1870- och 1880-talen hade Stadsfullmäktige antagit den så kallade Lindhagenplanen som bland annat reglerade Ladugårdslandets norra delar. I dagens Lärkstaden utlades de tidigare stora kvarteren Lärkan och Domherren, vilka liksom omgivande kvarter fått fågelnamn. Kvarteret Lärkan var det första att enhetligt exploateras, och härigenom fick området sitt namn.

En mer fantasifull förklaring till namnet återfinns i folketymologin som vill göra gällande att namnet kommer från stockholmsslangordet berglärka, vilket betyder prostituerad. Berglärkorna skulle enligt förklaringen ha hållit till i bergsområdet ovanför Stora Träsket och lockat till sig de hemvändande roslagsbönderna sedan de varit i staden och sålt sina varor.^[4][5]

Historik

På berget där Engelbrektskyrkan ligger idag låg tidigare en kvarn. Kvarnen var en stubbkvarn, där hela kvarnhuset vreds åt vindriktningen. På dess flöjel stod årtalet 1775 att läsa. I dess närhet, mot nuvarande Uggelviksgatan, låg även mjölnargåren med uthuslängor. Kvarnen revs på 1880-talet.^[6]. Mellan bergen trängde Westra Humlegårdsgatan fram, ungefär i samma sträckning som dagens Östermalmsgatan, men bebyggelsen i detta bergiga område i stadens utkanter var annars mycket sparsam. Området söder om berget vid dagens Jarlaplan benämndes vid 1800-talet slut Träskängen, och bestod de sista sanka resterna av den tidigare sjön Stora Träsket som under århundradena fyllts ut med diverse avfall.

Den så kallade Lindhagenplanen som skulle reglera Stockholms gatunät hade framlagts 1866. Av Lärkstadens omgivande gator fastställdes de följande årtiondena Valhallavägen som en gränsboulevard och Karlavägen och Odengatan till breda huvudgator. Den lindhagska stadsplanen med dess raka gator förutsatte någorlunda utjämnad mark. I det bergiga områden vid dagens Lärkstaden hade detta medfört mycket höga kostnader för så kallad nivellering. Det kraftigt kuperade området hör därför till de delar av Stockholms innerstad som relativt sent blev föremål för reglering och exploatering ^[6].

Vid 1800-talet slut började dock nya stadsplaneringsideal göra sig gällande. Dessa var inspirerade av den österrikiske arkitekten Camillo Sittes idéer om ett konstnärligt stadsbyggande. I denna skulle istället bebyggelsen anpassas till terrängens formationer. Skalan var mindre än traditionellt, med lugna gator, terrasser, små torg och parker.

Lärk-kvarteren

En av de arkitekter som kom att verka i Sittes anda var Per Olof Hallman (från 1922 till 1927 stadsplanedirektör i Stockholms stad). År 1902 framlade han ett förslag för de oexploaterade kvarteren Lärkan och Domherren i området. I kvarteret Domherren avsattes mark för den kommande församlingskyrkan och i kvarteret Lärkan ville Hallman skapa en ny villastad, med sammanbyggda låga enfamiljshus.^[7] Han var inspirerad av det några årtionden tidigare genomförda, men till sitt syfte misslyckade, försöket att bygga en villastad norr om Humlegården. Det området blev snabbt hårdare exploaterat än avsett, vilket Hallman försökte att motverka genom strängare byggnadsregleringar och mindre tomter i Lärkstaden. Det fick inte finnas några butiker i fastigheterna. Byggnaderna fick inte heller rymma mer än ett kök, med undantag för ett mindre kök i lägenheter för gårdskarlar eller portvakter.^[8]

Drätselnämnden godtog förslaget, men undantog området mellan Östermalmsgatan och Karlavägen vilket skulle bebyggas med höga hyreshus till följd av de högre markvärdena. 1907 fastslog stadsfullmäktige de nya kvarteren Tofslärkan, Trädlärkan, Sånglärkan och Piplärkan. Gårdarna samordnades och utgjorde trädgård för de vid gatulinjen sammanbyggda villorna. I februari 1909 inleddes auktionerna av de 51 villatomterna i kvarteret Lärkan. Det infann sig 150 spekulanter och 41 tomter såldes direkt. Köpet skulle dock godkännas av drätselkammaren. Målgruppen var den välsituerade borgarklassen med yrken som grosshandlare, direktörer, företagare, läkare, högre tjänstemän och ingenjörer, även några arkitekter och byggmästare flyttade hit.

Året därpå påbörjades sprängningsarbetena och under de följande sex åren färdigställdes de 51 villatomterna i de fyra kvarteren enligt de noggranna byggnadsbestämmelser som upprättats kring allt från höjder, burspråk och torn. Mot Östermalmsgatan ordnades parken Balders hage. Stadens främsta arkitekter deltog i gestaltandet av kvarteren, däribland Thor Thorén, Folke Zettervall, Erik Josephson, Per Olof Hallman vilka samtliga lät uppföra sina egna bostäder i området, samt Erik Hahr, Torben Grut och Hagström & Ekman. Kvarteren uppvisar en rik blandning av för tiden populära stilar, något som kritiserades av samtiden.^[7]

Förteckning över fastigheterna i lärk-kvarteren^[9]

Fastighet	Adress	Byggår	Arkitekt	Byggherre[10]	Byggmästare	Ägare 2010
Tofslärkan 1	Tyrgatan 1, Verdandigatan 2	1911–1913	I.G. Ekedahl (fasad) och Ivar Engström	Wilhelm Blomberg	Ivar Engström	David Mindus
Tofslärkan 2	Odengatan 13, Verdandigatan 4	1912–1914	Victor Bodin	Gustaf Alfred Johansson	Gustaf Alfred Johansson	Brf Tofslärkan 2
Tofslärkan 3	Odengatan 11	1912	Victor Bodin	Hjalmar Nilsson Wadstrand	Hjalmar Nilsson Wadstrand	Cecilia Lüning-Aro m.fl.
Tofslärkan 4	Odengatan 9	1912–1913	Hugo Jahnke	Karl Isak Edblom	Richard Edblom	Ericastiftelsen
Tofslärkan 5	Odengatan 7	1912	Gustaf Linden & Osvald Almqvist	N. Persson	N. Persson	Ingrid Edman-Stenhorn
Tofslärkan 6	Odengatan 5	1912–1914	Folke Zettervall	Richard Edblom	Richard Edblom	Republiken Lettland
Tofslärkan 7	Odengatan 3	1909–1910	Folke Zettervall	Folke Zettervall	Frithiof Dahl	Svenska Bostäder AB
Tofslärkan 8	Odengatan 1, Valhallavägen 58	1909–1911	Albin Brag	Johan Arvedson	Georg Hesselman	Afaki AB
Tofslärkan 9	Tyrgatan 13, Valhallavägen 60	1909–1910	Thor Thorén	John Klingspor	Carl Eugen Öfverberg	Drömlärkan KB
Tofslärkan 10	Tyrgatan 11	1909–1912	Hagström & Ekman	Richard Edblom	Richard Edblom	Botswanas ambassad
Tofslärkan 11	Tyrgatan 9	1910–1911	Erik Hahr	Ludvig Linder	D. Thorsén	Med dr Stig-Arne Johansson
Tofslärkan 12	Tyrgatan 7	1910	Erik Ulrich	Carl Johan Ulrich	Carl Eugen Öfverberg	Institutet för rättshistorisk forskning
Tofslärkan 13	Tyrgatan 5	1909–1910	Erik Josephson	Gunnar Jacobsson	Andreas Nordström	Institutet för rättshistorisk forskning
Tofslärkan 14	Tyrgatan 3/3A	1910–1912	Nils Lovén	Frans Albert Andersson	Frans Albert Andersson	Estlands ambassad
Trädlärkan 1	Tyrgatan 2, Friggagatan 12	1909	David Lundegårdh	Frans Lindqvist	H P Olsson	Stiftelsen Pro Cultura (Opus Dei)
Trädlärkan 2	Tyrgatan 4	1909–1910	Thor Thorén	Karl Birger Lundström	P.D. Larsson	Skrindan gm Norrvidden Fastigheter AB
Trädlärkan 3	Tyrgatan 6	1909–1910	Thor Thorén	Thor Thorén	Carl Eugen Öfverberg	Serbien & Montenegros ambassad
Trädlärkan 4	Tyrgatan 8	1909–1910	Knut Perno	Carl Rossander	Andreas Nordström	Nigerias ambassad
Trädlärkan 5	Tyrgatan 10, Valhallavägen 62	1910–1912	Victor Bodin	Alfr Andersson	Alfr Andersson	Österrikiska ambassaden
Trädlärkan 6	Valhallavägen 64, Sköldungagatan 9	1909–1910	Erik Hahr	Emilia Asplund	D.E. Thorsén	Schweiziska ambassaden
Trädlärkan 7	Sköldungagatan 7	1910–1911	C A Carlsson	Hugo Brusell	Harald Fallström	Lärkstadens Företagshus AB
Trädlärkan 8	Sköldungagatan 5	1909–1910	Hagström & Ekman	G Nygren	M Eriksson	Trädlärkan Förvaltning AB
Trädlärkan 9	Sköldungagatan 3	1909–1910	Thor Thorén	Axel Lagrelius	P O Larsson	Sirod AB (Max Martin)
Trädlärkan 10	Sköldungagatan 1, Friggagatan 8	1909–1910	Sigurd Westholm och John Bagger	Helge Drangel	Johan Pettersson Edlund	Brf Trädlärkan
Trädlärkan 11	Friggagatan 10	1910–1911	Thor Thorén	N J Bengtson	N J Bengtson	Stiftelsen Pro Cultura (Opus Dei)
Sånglärkan 1	Friggagatan 6, Sköldungagatan 2	1910–1911	Fredrik Dahlberg	Herman Palmgren	Kasper Höglund	Herrsunda Holding AB
Sånglärkan 2	Sköldungagatan 4	1909–1910	Folke Zettervall	Hugo Theorell	Hesselman & Bergström	Herrsunda Holding AB
Sånglärkan 3	Sköldungagatan 6	1912–1914	Konrad Elméus	Nils Andersson Wadsjö	Nils Andersson Wadsjö	Herrsunda Holding AB
Sånglärkan 4	Sköldungagatan 8	1911–1912	Sigfrid Larsson	Sigfrid Larsson	Sigfrid Larsson	Lärkstadens Företagshus AB
Sånglärkan 5	Valhallavägen 66, Sköldungagatan 10	1909–1910	Dorph & Höög	Anders Törner	Anders Törner	Lärkstadens Företagshus AB
Sånglärkan 6	Valhallavägen 68, Baldersgatan 9	1909–1910	Per Olof Hallman	Per Olof Hallman	Erik Lindqvist	Stiftelsen Ateneum (Opus Dei)
Sånglärkan 7	Baldersgatan 7	1911–1913	Anders Andersson	Anders Sandrew	Ivar Siösteen	Per Blondell
Sånglärkan 8	Baldersgatan 5	1912–1913	Kristofer Holmin (planer), Fredrik Dahlberg (fasad)	Nils Gideon Holmin	Kristofer Holmin	Brf Lärkstadspalatset
Sånglärkan 9	Baldersgatan 3	1909–1910	Folke Zettervall	Frithiof Dahl	Frithiof Dahl	Brf Sånglärkan 9
Sånglärkan 10	Baldersgatan 1, Friggagatan 2	1909–1910	Erik Lindqvist	Paul Urban Bergström	Erik Lindqvist	Svensk Sjuksköterskeförening
Sånglärkan 11	Friggagatan 4	1911–1912	Ivar Engström	Ivar Holmer	Ivar Engström	Polska ambassadens handelskammare
Piplärkan 1	Baldersgatan 2, Östermalmsgatan 17	1910	Fredrik Falkenberg	Axel Emil Boberg	Ivar Nyqvist	ELC Fastigheter AB
Piplärkan 2	Baldersgatan 4	1909–1910	Erik Lallerstedt	Walter Böker	Frithiof Dahl	Imberis Invest AB
Piplärkan 3	Baldersgatan 6	1909–1910	Sigfrid Larsson	Lars Larsson	J Persson	Irakiska ambassaden
Piplärkan 4	Baldersgatan 8	1909–1910	Sigfrid Larsson	Johan August Larsson	Sigfrid Larsson	Balderslärkan HB
Piplärkan 5	Baldersgatan 10	1910–1912	Hagström & Ekman	Carl Wiktor Andrén	Carl Wiktor Andrén	Sten Heckscher
Piplärkan 6	Baldersgatan 12 A, B	1910–1912	Hagström & Ekman	E Hansson	Carl Wiktor Andrén	Håkan Lönnberg
Piplärkan 7	Baldersgatan 14, Valhallavägen 70	1910–1911	Erik Josephson	Erik Josephson	Per Blom	Kroatiska staten
Piplärkan 8	Valhallavägen 72, 74 Uggelviksgatan 15	1909–1910	Torben Grut	Runo Abrahamsson	John Telander	Libyens ambassad
Piplärkan 9	Uggelviksgatan 13	1912–1913	Fredrik Dahlberg	E Ljungberg	Kristofer Holmin	Brf Piplärkan 9
Piplärkan 10	Uggelviksgatan 11	1912–1913	Ivar Engström	Nikolaus Bondén	Nikolaus Bondén	Gunlög Hafström
Piplärkan 11	Uggelviksgatan 9	1912–1913	Kristofer Holmin och Fredrik Dahlberg (fasad)	Kristofer Holmin	Kristofer Holmin	Christina Steen-Sundberg
Piplärkan 12	Uggelviksgatan 7	1912–1913	Kristofer Holmin och Fredrik Dahlberg (fasad)	Josef Holmin	Kristofer Holmin	Ann-Marie Odqvist m fl
Piplärkan 13	Uggelviksgatan 5	1911–1912	Ivar Engström	Per Cronvall	Per Cronvall	Yvonne Sager-Johard
Piplärkan 14	Uggelviksgatan 3, Östermalmsgatan 21	1909–1912	Knut Nordenskjöld	Carl Erik Holmin	Kristofer Holmin	Brf Piplärkan 14
Piplärkan 15	Östermalmsgatan 19	1910–1912	Oskar Waller	Gunnar Cassel	Lars Östlihn	Fastighets AB Östermalmsg 19

Samtida kritik

Att bygga ihop villor till rader var något nytt och en sorts föregångare till radhus. Begreppet radhus var fortfarande okänt och man talade i stället om ”sammanbyggda villor” eller ”sammanbyggda enfamiljshus”. Enligt samtida tidningsartiklar var intresset stort att köpa en fastighet i Lärkstaden och i december 1912 var samtliga sålda.^[11] Några av samtidens arkitekturkritiker var dock inte så positivt inställda till bebyggelsen i Lärkan, alltså kvarteren mellan Valhallavägen och Östermalmsgatan som började bli klar omkring 1911. Enligt konstskribenten August Brunius, som kritiserade Lärkan i Svenska Dagbladet, var felet att området kännetecknades av arkitekternas och byggherrarnas brist på samverkan och deras vilja att framhäva sitt eget hus framför grannens. Helhetsbilden blev lidande och brokig genom alla olika stilar, fasadmaterial, färgsättningar och taktäckningar. Arkitekt Carl Bergsten granskade Hallmans stadsplan i tidskriften Arkitektur och menade bland annat att man borde ha lagd kvarteren längs med den befintliga höjden och inte tvärs över, vilket gav en hackig kontur med brandgavlar som stack upp mellan husen.^[12]

Hur det blev

Hallmans och drätselnämnden ursprungliga plan, att lärk-kvarteren skulle bebyggas med villor för ett enda hushåll, kringgicks av byggherrar och arkitekter. Utöver byggherrens och portvaktens bostad inrymdes ofta så kallade dubbletter som var uthyrbara lägenheter om två rum utan kök, dock med dusch. Endast 21 av de 51 tomterna bebyggdes med egentliga villor för ett hushåll.^[13] I ett av husen fanns tio hushåll, alltså nio hyresgäster. I regel var hyresgästernas sociala tillhörighet samma som värdens, alltså socialgrupp ett. Två av husen stod mestadels tomma och disponerades av sin ägare enbart vid stockholmsbesök. Under ägarens frånvaro beboddes husen permanent av tjänstefolk och chaufförer / portvakter. I ett av fallen (Tofslärkan 8) disponerades huset av Arvedsons gymnastikinstitut vilket inte heller motsvarade Hallmans och drätselnämndens intentioner.^[14] Idag finns endast ett mycket begränsat antal enfamiljsbostäder kvar i området. Vissa hus har gjort om till flerfamiljshus, och en kontorisering och omvandling till beskickningar påbörjades kring andra världskriget.

Lärk-kvarterens kulturhistoriska klassificering

Idag talas inte längre om brokigt intryck utan om bebyggelsens mångfald. Till Lärk-kvarteren räknas fyra kvarter (från öst till väst): Piplärkan, Sånglärkan, Trädlärkan och Tofslärkan. Kvarterens bebyggelse präglades av höga kulturhistoriska värden. Elva fastigheter är blåmärkta av Stadsmuseet i Stockholm vilket betyder "att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden". Övriga 40 fastigheter är grönmärkta och bedöms av Stadsmuseet som "särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt".^[15]

Engelbrektskyrkan

Befolkningen i Hedvig Eleonora församling hade under åren 1880-1900 mer än fördubblats, från 31.000 till 66.000 invånare, vilket gjorde den till Sveriges folkrikaste församling ^[6]. År 1906 delades församlingen därför i tre, varvid Oscars församling och Engelbrekts församling skapades. Staden hade redan reserverat mark åt församlingskyrkan på det gamla kvarnberget. En arkitekttävling för kyrkan utlystes i december 1905, och i maj 1906 tilldelades Lars Israel Wahlman tävlingens första pris för förslaget som fått namnet En blomma med kvist. Grundstenen lades på pingstaftonen 1910 och den 25 januari 1914 kunde kyrkan invigas. I princip realiserades Wahlmans ursprungliga idéskisser (bortsett från ett tidigt lägre dubbeltorn). Arkitekten ritade även en stor del av den fasta inredningen och inventarierna samt fungerade själv som arbetsledare vid bygget. Engelbrektskyrkan betraktas som ett av den svenska jugendtidens och nationalromantikens främsta byggnadsverk och är även känt i internationella arkitekturkretsar.^[16]

Kvarteren kring Bragevägen

Området kring Bragevägen, vilka var planerade för höga hyreshus, förblev till en början obebyggda. I och med uppförandet av Engelbrektskyrkan önskade man att omgivande kvarter skulle höja kyrkans monumentala verkan. Höjdskillnaden mellan Bragevägen och dess parallellgator och de planerade höga husen sågs dock som otillfredsställande. 1913 ändrades därför bestämmelserna, där gatans bredd krympte varvid den enligt reglerna kunde bebyggas med lägre hus i fristående kroppar. Till skillnad mot bebyggelsen i lärkkvarteren anlades tre meter breda förgårdar med mur mot gatan. Stilen blev mer enhetlig då fasad- och taktegel genom bestämmelser anpassades till kyrkans exteriör. Den blev härav utpräglat nationalromantisk, med flertalet fasader murade i tegel.^[7] Kvarteren namngavs Lövsångaren, Flugsnapparen, Skatan och Sidensvansen. 1918 stod samtliga kvarter färdigbyggda. Bland arkitekterna återfinns Cyrillus Johansson, Ivar Engström, Isak Gustaf Clason, Hjalmar Westerlund, Rudolf Arborelius samt Höög & Morssing - som ritade sex av de högre hyreshusen.

Förteckning över fastigheterna kring Bragevägen^[9]

Fastighet	Adress	Byggår	Arkitekt
Flugsnapparen 2	Odengatan 15, Verdandigatan 7	1915–1917	Eric Svanberg & GR Lindström
Flugsnapparen 3	Verdandigatan 5	1914–1915	Anton Wallby
Flugsnapparen 4	Verdandigatan 3	1915–1916	Victor Bodin
Flugsnapparen 5	Verdandigatan 1, Östermalmsgatan 11	1915–1916	Sam Kjellberg
Flugsnapparen 6	Bragevägen 8, Östermalmsgatan 9	1914–1917	Rudolf Arborelius
Flugsnapparen 7	Bragevägen 10	1915–1916	Cyrillus Johansson
Flugsnapparen 8	Bragevägen 12, Odengatan 17	1915–1917	Hjalmar Westerlund
Lövsångaren 2	Birger Jarlsgatan 90, Odengatan 23	1912–1913	Höög & Morssing
Lövsångaren 3	Odengatan 21	1912–1913	Höög & Morssing
Lövsångaren 4	Bragevägen 21, Odengatan 19	1912–1913	Höög & Morssing
Lövsångaren 5	Bragevägen 19, Östermalmsgatan 5-7	1912–1913	Höög & Morssing
Lövsångaren 6	Östermalmsgatan 3	1912–1913	Olof Knutsson Hellström
Lövsångaren 7	Birger Jarlsgatan 88, Östermalmsgatan 1	1912–1913	Östlihn & Stark
Sidensvansen 2	Östermalmsgatan 10–12	1914–1916	Ivar Engström
Sidensvansen 3	Östermalmsgatan 14	1916–1917	Kellgren & Hammarling
Sidensvansen 4	Östermalmsgatan 16	1916–1917	Kellgren & Hammarling
Sidensvansen 5	Östermalmsgatan 18	1917–1918	Ivar Engström
Sidensvansen 6	Bragevägen 2, Engelbrekts Kyrkogata 5	1915–1916	Cyrillus Johansson
Sidensvansen 7	Bragevägen 4	1914–1916	Isak Gustaf Clason och Harald André
Sidensvansen 8	Bragevägen 6, Östermalmsgatan 8	1915–1918	Ivar Engström
Skatan 1	Karlavägen 11, Engelbrekts Kyrkogata 1	1912–1913	Höög & Morssing
Skatan 3	Karlavägen 9	1913–1915	Erik Boström
Skatan 4	Karlavägen 7	1913–1915	David Jansson
Skatan 5	Karlavägen 5	1913–1914	Sam Kjellberg
Skatan 6	Karlavägen 3	1913–1915	Höög & Morssing
Skatan 7	Karlavägen 1, Östermalmsgatan 2	1915–1916	Per Benson
Skatan 9	Bragevägen 17, Östermalmsgatan 4	1914–1916	Hjalmar Westerlund
Skatan 10	Bragevägen 13–15	1915–1916	Eric Svanberg
Skatan 11	Bragevägen 9–11	1915	Hjalmar Westerlund
Skatan 12	Bragevägen 5–7	1915–1916	Ivar Engström
Skatan 13	Bragevägen 1–3, Engelbrekts Kyrkogata 3	1915–1916	Anton Wallby

Beskickningar

På Tyrgatan återfinns ambassaderna för Estland (nr 3/3A), Nigeria (8) och Botswana (11), samt med ingång mot Odengatan även Lettlands och Brasiliens ambassader. Iraks ambassad ligger på Baldersgatan 6.

Från 1950- till 1990-talet låg Kinas ambassad på Bragevägen 4 innan de flyttade vidare till Diplomatstaden. Saudiarabiens ambassad återfinns på Sköldungagatan 5 men 2010 köpte Saudiarabien Bünsowska villan för 113 miljoner kronor, historiens dyraste villapris i Sverige, med planer på att flytta dit, också i Diplomatstaden.^[17] Författaren Liza Marklund blev uppmärksammad för sitt köp av den tidigare Östtyska ambassadens konsulatsbyggnad Tofslärkan 1 på Verdandigatan 2 som exklusiv bostad, vilken hon sålde två år senare för 34 miljoner kronor.^[18]

• Ambassadbyggnader
• 
  Botswana
  (Tofslärkan 10)
• 
  Före detta Brasilien
  (Tofslärkan 7)
• 
  Estland
  (Tofslärkan 14)
• 
  Irak
  (Piplärkan 3)
• 
  Före detta Kina
  (Sidensvansen 7)
• 
  Libyen
  (Piplärkan 8)
• 
  Lettland
  (Tofslärkan 6)
• 
  Nigeria
  (Trädlärkan 4)
• 
  Saudiarabien
  (Trädlärkan 8)
• 
  Schweiz
  (Trädlärkan 6)
• 
  Före detta Serbien
  (Piplärkan 7)
• 
  Före detta Östtyskland
  (Sidensvansen 6)

Lärkstaden i kulturen

Under 1910-talet använde regissören Mauritz Stiller de nya gatorna för att filma kompletterande stadsmiljöer till filmer vilka annars i huvudsak spelats in Filmstaden i Råsunda, Solna. Miljöerna i Lärkstaden återfinns således bland annat i filmerna Den okända (1913), För sin kärleks skull (1914), Stormfågeln (1914), Vingarne (1916) och Thomas Graals bästa barn (1918). Bland senare filmer som nyttjat Lärkstaden exteriört återfinns En piga bland pigor (1924) och Morianerna (1965).

Se även

• Gamla Enskedes radhus
• Radhusområdet i kvarteret Tegen större och mindre
• Blecktornsområdet
• Diplomatstaden
• Eriksberg
• Röda bergen

Referenser

Noter

Källor

• Stockholms stadsmuseum, Östermalm IV - Inledning
• Stockholms stadsmuseum, Östermalm IV - Lärkstaden
• Stockholms Stadsmuseum - Byggnadsinventeringar
• Paulsson, Thomas (1994). Den glömda staden: svensk stadsplanering under 1900-talets början med särskild hänsyn till Stockholm : idéhistoria, teori och praktik. Monografier utgivna av Stockholms stad, 0282-5899 ; 23 ([Ny, rev. uppl.]). Stockholm: Stockholmia. Libris 8369506. ISBN 91-7031-045-9 (inb.) 
• Suzanne Lindhagen: Engelbrektskyrkan (2006)
• Bedoire, Fredric (2012) [1973]. Stockholms byggnader: arkitektur och stadsbild (5). Stockholm: Norstedt. sid. 169. Libris 12348272. ISBN 978-91-1-303652-6 
• Hultin, Olof; Österling, Ola (1998). Guide till Stockholms arkitektur (1:a upplagan). Stockholm: Arkitektur Förlag. sid. 43. Libris 8380165. ISBN 91-86050-41-9 

Vidare läsning

• Hagbard, Kristina (1994). Lärkstaden: visioner och verklighet. Stockholm: Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet. Libris 2575291 
• Bodström, Kerstin (2001). ”"Ett litet stadsparti" - runt Lärkstaden”. Plats, landskap, karta (2001): sid. 16-17 : färgillustrationer.  Libris 8740566
• Westman, Torsten; Pardon William M (1997). Lärkstan: en skissbok : a sketchbook. Höjerings Stockholmianaserie, 99-0355649-7 ; 35. Stockholm: Höjerings bokförlag. Libris 7796308. ISBN 91-972135-4-3 (inb.) 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Lärkstaden.
  Bilder & media