Honorine Hermelin

Honorine Hermelin
Född	Honorine Louise Hermelin 19 oktober 1886[1][2][3] Ekebyborna församling[1][2][4], Sverige
Död	4 september 1977 (90 år) Brännkyrka församling[1]
Begravd	Julita kyrka[5]
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Rektor, lärare
Make	Vilhelm Grønbech (1947)
Föräldrar	Joseph Hermelin[6][2][7] Honorine Louise von Koch[4]
Släktingar	Carin Hermelin (syskon) Ingeborg Hermelin (syskon)
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Honorine Louise Hermelin-Grönbech, född 19 oktober 1886 i Ekebyborna församling i Östergötlands län, död 4 september 1977 i Brännkyrka församling i Stockholm, var en svensk rektor, pedagog, feministisk folkbildare och översättare.

Biografi

Honorine Hermelin var yngst av två syskon på Ulfåsa, dotter till godsägaren friherre Joseph Hermelin och Honorine född von Koch, som dog tio dagar efter det att Honorine fötts. Honorine Hermelin växte upp i en bildad och kulturell miljö där det fanns mycket lek och musik. Hennes farbror var friherre Eric Hermelin, som undervisade henne och hennes syskon i tyska. Fadern gifte med tiden om sig med Jane von Koch och fick sju barn med henne. Joseph Hermelin var blåbandist, nykterist och berömd talare.

Honorine Hermelin gick i Brummerska skolan i Stockholm. Hennes bästa vän där var Harriet Löwenhjelm, med vilken Honorine senare studerade på Anna Sandströms högre lärarinneseminarium. Efter examen i kemi, religion och historia stannade hon som lärare i tio år. Hon är mest känd som medlem av Fogelstadgruppen, som grundade kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad, där hon var rektor under skolans hela existens 1925–1954 och där hon fungerade som pedagog och inspiratör. Hon var också Sveriges första kvinnliga skolstyrelseordförande i Julita kommun 1932–1943. Hon gifte sig 1947 med professor Vilhelm Grønbech 1947, men han dog efter endast åtta månaders äktenskap. Skolhuset på Fogelstad gick under namnet Lilla Ulfåsa.

Honorine Hermelin hade radikala idéer om pedagogik, inspirerade av Immanuel Kant och av den danske prästen och pedagogen Grundtvig och hans kritik av bokstavstron. Hon var kristen och tog budskapet "Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem" bokstavligt. Hennes föreläsningar var populära och omvittnat inspirerande. 1954 erhöll hon Illis quorum, 8:e storleken.

Honorine Hermelin är begravd på Julita kyrkogård.^[8]

Bibliografi (urval)

• Den nya skolan och den gamla (Föreningen frisinnade kvinnor, 1927)
• Har vi en världsåskådning? (Natur och kultur, 1943)
• Skolan har makt (Natur och kultur, 1945)
• De hemliga rollerna : ett otidsenligt försök att fånga en glimt av "den mänskliga faktorn" i vår livssituation (Natur och kultur, 1964)
• Från Ulfåsa till Fogelstad : samlade fragment (Natur och kultur, 1969)
• Visdomsåldern och andra texter (Kulturfören. Fogelstad, 2009)

Översättningar (urval)

• Charlotte Bühler: Ungdomens själsliv (Natur och kultur, 1935)
• Vilhelm Grønbech: Jesus människosonen (Natur och kultur, 1936)

Källor

• Fogelstad.nu – Konstellationen, läst 2007-01-02
• Lena Eskilsson (1991). Drömmen om kamratsamhället: Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad 1925-35. Stockholm: Carlsson. ISBN 91-7798-441-2
• Ulrika Knutson. Kvinnor på gränsen till genombrott: grupporträtt av Tidevarvets kvinnor, Albert Bonniers förlag 2004. ISBN 91-0-058000-7
• Käck, Mattias: Harriet Löwenhjelms vistelser och konstverk på Ulfåsa slott. Harriet Löwenhjelm-sällskapet 2014. Libris 16937563 ISBN 978-91-637-2412-1
• Eva Moberg; Honorine Hermelin i boken Prima materia: texter i urval, Stockholm: Ordfront. 2003. ISBN 91-7324-778-2
• Sveriges dödbok 1947-2006, (Cd-Rom), Sveriges Släktforskarförbund

Noter

Vidare läsning

• Lena Eskilsson: Honorine Louise Hermelin i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon

Externa länkar

• Hermelin, Honorine i Libris