Herbert Marcuse

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Herbert Marcuse
Herbert Marcuse, 1955.
Född	19 juli 1898 Berlin, Kejsardömet Tyskland
Död	29 juli 1979 (81 år) Starnberg, Tyskland
Region	Västerländsk filosofi
Skola	Frankfurtskolan, västerländsk marxism, kritisk teori Grundare av Nya vänstern
Influenser	Kant, Hegel, Marx, Freud, Husserl, Heidegger
Influerat	Norman O. Brown, Angela Davis, Abbie Hoffman, Jürgen Habermas, Alfred Schmidt, Bob Black

Herbert Marcuse (tyska: [maʁˈkuːzə]), född 19 juli 1898 i Berlin, död 29 juli 1979 i Starnberg, Bayern, var en tysk-amerikansk politisk filosof och sociolog, aktiv inom Frankfurtskolan.

Biografi

Marcuse var under en period lärjunge till filosofen Martin Heidegger. Efter nazisternas maktövertagande 1933 blev han tvungen att fly från Tyskland. Han blev då verksam i USA, där han skrev flera uppmärksammade böcker. År 1955 publicerade han Eros och civilisation, en civilisationskritisk studie som utgick från Sigmund Freuds psykoanalytiska teori. Han argumenterade i denna bok bland annat för sexuell frigörelse. Hans bok Den endimensionella människan (tyska Der eindimensionale Mensch) från 1964 anses ha spelat en stor roll, såväl i USA som i Europa, i det sena 1960-talets studentrevolter. Det framväxande västerländska masskonsumtionssamhället utövade en mjuk, föga synlig och manipulerande makt över människorna, menar Marcuse. Han argumenterar i denna skrift bland annat för att arbetarklassen förlorat sin samhällsförändrande, revolutionära roll i de moderna västerländska välfärdsstaterna.

Filosofiska och politiska ståndpunkter

Marcuses marxistiska filosofi inspirerade många radikala intellektuella och politiska aktivister under 1960- och 1970-talet, både i USA och internationellt. Marcuse förespråkade forskaraktivism, att förena akademiskt arbete med revolutionär aktivism.

Kritik

I essän Comprachicos från 1970, publicerad i boken Den nya vänstern: Den anti-industriella revolutionen utmålade Ayn Rand Herbert Marcuse som förnuftets och frihetens uttalade fiende, som en förespråkare för diktatur, för mystisk "insikt", för återgång till barbari, för världsomfattande slaveri, för den råa styrkans herravälde.^[1]

Bibliografi på svenska

• Protest, demonstration, revolt (Das Ende der Utopie) (översättning Maj och Paul Frisch, Aldus/Bonnier, 1968)
• Eros och civilisation: en Freudtolkning (Eros and civilization) (översättning Jan Ivarsson, Arcana, 1968)
• Den endimensionella människan: studier i det avancerade industrisamhällets ideologi (One-dimensional man) (Aldus/Bonnier, 1968)
• Människans befrielse (An essay on liberation) (översättning Göran Fredriksson, Aldus/Bonnier, 1969)
• Den estetiska dimensionen: bidrag till en kritik av marxistisk estetik (Die Permanenz der Kunst) (översättning Anders Molander och Mikael van Reis, Röda bokförlaget, 1981)
• Sovjetmarxismen: en kritisk analys (Sovjet marxism: a critical analysis) (översättning Nils Tengdahl, Vinga press, 1984)

Källor

Externa länkar

Wikiquote har citat av eller om Herbert Marcuse.

Wikimedia Commons har media relaterad till Herbert Marcuse.

• Herbert Marcuse i Libris
• "Herbert Marcuse" (texter på svenska) i Marxists Internet Archive
• "Herbert Marcuse Archive" (texter på engelska) i Marxists Internet Archive (engelska)