Christoph Ransmayr, född 20 mars 1954 i Wels, Oberösterreich, är en österrikisk författare. Han läste filosofi vid Wiens universitet 1972–1978 och romandebuterade 1984. Hans genombrott som romanförfattare var med Den sista världen från 1988, som handlar om en man som besöker Tomis i jakt på spår efter Ovidius. Ransmayr fick Aristeionpriset 1996 för Morbus Kitahara, en dystopisk skildring inspirerad av Morgenthauplanen.[1][2]
Utgivet
1982: Strahlender Untergang (med Willy Puchner)
1984: Die Schrecken des Eises und der Finsternis
1988: Die letzte Welt
1995: Morbus Kitahara
1997: Der Weg nach Surabaya
1997: Die dritte Luft, oder Eine Bühne am Meer
2001: Die Unsichtbare. Tirade an drei Stränden
2002: Der Ungeborene, oder Die Himmelsareale des Anselm Kiefer
2003: Die Verbeugung des Riesen. Vom Erzählen
2004: Geständnisse eines Touristen. Ein Verhör
2006: Der fliegende Berg
2007: Damen & Herren unter Wasser (med Manfred Wakolbinger)
2010: Odysseus, Verbrecher. Schauspiel einer Heimkehr
2011: Der Wolfsjäger. Drei polnische Duette (med Martin Pollack)
2012: Atlas eines ängstlichen Mannes
2014: Gerede: Elf Ansprachen
2016: Cox oder Der Lauf der Zeit
På svenska
1989: Den sista världen – roman med ett ovidianskt register. Översättning: Ulrika Wallenström.
1991: Isens och mörkrets fasor. Översättning: Ulrika Wallenström.
Källor
^Spiegel, Hubert (20 mars 2014). ”Christoph Ransmayr wird 60 – Die Wirklichkeit kann doch nicht alles sein” (på tyska). Frankfurter Allgemeine Zeitung. http://www.faz.net/aktuell/feuilleton/buecher/autoren/christoph-ransmayr-zum-sechzigsten-12849567.html. Läst 10 februari 2017.
^”Christoph Ransmayr” (på tyska). Perlentaucher.de. https://www.perlentaucher.de/autor/christoph-ransmayr.html. Läst 10 februari 2017.
Externa länkar
Officiell hemsida (tyska)
Wikimedia Commons har media som rör Christoph Ransmayr.
Wikimedia Commons har media som rör Christoph Ransmayr.Bilder & media
