Blå zoner

Blå zoner är ett demografiskt och/eller geografiskt område i världen där människor lever mätbart längre. Konceptet växte fram ur ett demografiskt arbete skapat av Gianni Pes och Michel Poulain^[1], som identifierade Sardiniens provins Nuoro som den region med högst koncentration av manliga hundraåringar. Dan Buettner, som etablerade begreppet, identifierade fem hot spots och erbjuder en förklaring baserad på empiriska data och förstahandsobservationer till att dessa populationer lever friskare och längre liv.

De fem blå zonerna

• Okinawa (Japan)
• Sardinien (Italien)
• Nicoya (Costa Rica)
• Ikaria (Grekland)
• Bland adventister i Loma Linda, Kalifornien

Egenskaper

• 
  Venndiagram över upplysning om livslängd från Okinawa, Sardinien, och Loma Linda

De människor som lever i de blå zonerna har gemensamma egenskaper i livsstilen som bidrar till deras livslängd. Venndiagrammet ovan framhåller följande sex gemensamma drag bland folk Okinawa, Sardinien, och Loma Linda: ^[2]

• Familj
• Mindre rökning
• Vegetarianism - specifikt i den sardiska kosten, där majoriteten av maten som konsumeras härrör från växter
• Ständig, måttlig fysisk aktivitet
• Socialt engagemang - människor i alla åldrar är socialt aktiva och integreras i samhället
• Baljväxter - vanlig föda

I Buettners bok finns en förteckning över nio lärdomar som täcker människornas livsstil i de blåa zonerna:^[3]

1. Måttlig, regelbunden fysisk aktivitet
2. Syfte i livet
3. Stressreducering
4. Måttligt kaloriintag
5. Växtbaserad kost
6. Måttligt alkoholintag, speciellt vin
7. Engagemang i andlighet eller religion
8. Engagemang i familjelivet
9. Engagemang i samhällslivet

Referenser