Bengt Hesselman
| Bengt Hesselman | |
 | |
| Född | 21 december 1875[1] Stockholms stad[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 6 april 1952[1] (76 år) Uppsala församling[1], Sverige |
| Begravd | Uppsala gamla kyrkogård[2] kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Filolog |
| Befattning | |
| Stol nummer 5 i Svenska Akademien (1935–1952)[3] | |
| Arbetsgivare | Göteborgs universitet Uppsala universitet |
| Släktingar | Henrik Hesselman (syskon) Jonas Hesselman (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Bengt Ivar Hesselman, född 21 december 1875 i Stockholm, död 6 april 1952, var en svensk språkforskare, bror till Georg Hesselman, Henrik Hesselman och Jonas Hesselman. Han var ledamot av Svenska Akademien 1935–1952.
Biografi
Hesselman disputerade vid Uppsala universitet 1902,[4] och blev senare docent där. Han blev 1914 professor i nordiska språk vid Göteborgs högskola, och 1919 professor i samma ämne i Uppsala, som efterträdare till Adolf Noreen. Från 1926 var han ordförande i Ortnamnskommittén.[5]
Han var ledamot av Svenska Akademien 1935–1952, på stol 5. Hesselman har publicerat arbeten om ljudhistoria, Svealands dialekter, uppkomsten av det svenska riksspråket, växtnamn och västnordiska fornspråk. Han har redigerat nyutgåvor av nysvenska texter.
Bland Hesselmans skrifter märks Stafvelseförlängning och vokalkvalitet i östsvenska dialekter (1902), Sveamålen och de svenska dialekternas indelning (1905), Uppländskan som skriftspråk (1908), De korta vokalerna i och y i svenskan (1910), det i svensk ljudhistoriska klassiska arbetet Studier i svensk formlära (1911-31). I avhandlingen Giöta kiämpawisa (1908) löste han genom användning av såväl dialektografiska som stilistiska kriterier en omtvistad författarfråga. Av stort värde för språkhistoren var också den språkliga inledningen till den upplaga av Swänska Argus som han och Martin Lamm ombesörjde 1910-19. Bland språkhistoriska arbeten utanför svenskans område märks Västnordiska studier (2 band, 1910-13). På senare år visade Hesselman livligt intresse för etymologiska undersökningar, särskilt av växtnamn, såsom avhandlingen Gråbo i Nysvenska studier (1922). Ett annat exempel på hans mångsidighet är ortnamnsstudien Långheden och Hälsingskogen (i Namn och bygd, 1930).[5]
Bengt Hesselman invaldes som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1931.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.
Källor
- Hesselman, 2. Bengt Ivar i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)
- Hesselman, 2. B. I. i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1924)
Noter
- ^ [a b c d] Bengt I Hesselman, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Svenskagravar.se, Hesselman, Bengt Ivar, läs online, läst: 20 juli 2020.[källa från Wikidata]
- ^ läst: 20 juli 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Hesselman, Bengt Ivar (1902). Stafvelseförlängning och vokalkvalitet i östsvenska dialekter. Uppsala. Libris 424850
- ^ [a b] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 1199.
Externa länkar
- Hesselman, Bengt Ivar, språkvetenskapsman i ledamotsregistret hos Svenska Akademien
- Bengt Hesselman (1875-1952) hos Litteraturbanken
| ||||||||
|
