20 Massalia
| 20 Massalia | |
 Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | A. de Gasparis J. Chacornac |
| Upptäcktsplats | Neapel Marseille |
| Upptäcktsdatum | 19-20 september 1852 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | 20 Massalia |
| Uppkallad efter | Marseille (stad)[3] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Massalia-asteroid[2] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 27 augusti 2011 | |
| Aphelium | 2,75192077 AU 411 681 487 km |
| Perihelium | 2,0671263 AU 309 237 690 km |
| Halv storaxel | 2,40952353 AU 360 459 589 km |
| Excentricitet | 0,14210164 |
| Siderisk omloppstid | 1 366,139927 d (3,74 år) |
| Medelomloppshastighet | 19,189 km/s |
| Medelanomali | 99,5528° |
| Inklination | 0,708006° |
| Longitud för uppstigande nod | 206,179° |
| Periheliumargument | 256,7568° |
| Fysikaliska data | |
| Dimensioner | 160×145×132±5[5]km 145,50[4] km |
| Massa | 5,67±0,82×1018[5]kg |
| Medeldensitet | 3,54±0,85[5] g/cm³ |
| Siderisk rotationsperiod | 8,0977[6] h |
| Axellutning | 45°[6] |
| Polekliptisk latitud | 10° el 190°[6] |
| Polekliptisk longitud | 45°[6] |
| Albedo | 0,2096[5] geometriskt |
| Yttemperatur | Medel: ~174 Max: 265 |
| Spektraltyp | S[5][4] |
| Absolut magnitud (H) | 6,50 |
20 Massalia är en asteroid som upptäcktes i Neapel, den 19 september 1852 av den italienska astronomen Annibale de Gasparis men upptäcktes också följande natt av J. Chacornac. Det var dock Chacornac's upptäckt som publicerades först. Massalia är det grekiska namnet för Marseille.[3]
Den tillhör och har givit namn åt asteroidgruppen Massalia.[2]
Fysiska egenskaper
Massalia har en omloppsbana i mitt i asteroidbältet som lutar mindre än en grad mot ekliptikan. För typ-S asteroider har den en densitet som är över genomsnittet. Det antas att det beror på att Massalia är ett solitt block av silikater. Sådant är ovanligt i asteroidbältet för andra objekt än de allra största såsom 1 Ceres och 4 Vesta.
Ljuskurveanalyser ger två olika möjligheter när man ska bestämma varåt Massalias nordpol pekar. I ekliptiska koordinater uttryckt såsom (β, λ) = (45°, 10°) eller (β, λ) = (45°, 190°). I båda fallen ger det en axellutning på 45°.[6] Utifrån ljuskurvorna beskrivs objektet som sfäriskt med stora plana ytor.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser
- ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 18 februari 2009
- ^ [a b] ”AstDyS 20 Massalia” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=20. Läst 8 september 2020.
- ^ [a b] Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 15. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA15&dq=20+Massalia&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=20%20Massalia&f=false. Läst 27 april 2015
- ^ [a b c] ”JPL Small-Body Database Browser on Massalia” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 22 september 2011. https://www.webcitation.org/61sceTV03?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=20. Läst 22 september 2011.
- ^ [a b c d e] ”Recent Asteroid Mass Determinations maintained by Jim Baer, last updated 7 January 2009”. Arkiverad från originalet den 8 juli 2013. https://www.webcitation.org/6HxBzMsli?url=http://home.earthlink.net/~jimbaer1/astmass.txt. Läst 18 februari 2009.
- ^ [a b c d e] M. Kaasalainen, J. Torppa och J. Piironen (2002). ”Models of Twenty Asteroids from Photometric Data” (PDF). Icarus. sid. 159, 369-395. doi:10.1006/icar.2002.6907. Arkiverad från originalet den 16 februari 2008. https://web.archive.org/web/20080216072340/http://www.rni.helsinki.fi/~mjk/IcarPIII.pdf. Läst 15 september 2008.
Externa länkar
- Diagram över omloppsbanan för 20 Massalia från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
| |||||||||||
